Ni vet den där känslan man får i kroppen när någon ifrån ens förflutna hör av sig? Någon som man inte alltid vart på super god fot med men som ändå har haft sina stunder. Någon som man alltid försvarat trots att man vetat att det har vart fel och trots att man inte fått någonting för det.
Plötsligt plingar det till i mobilen. Ett facebook meddelande. Det var ju över ett år sedan senaste meddelandet skickades och då slutade det inte bra. Varför nu och varför plingade det till bara dagar efter att personen dök upp som en flashback i mitt huvud?
En kväll med flera stycken obesvarade meddelanden i min inkorg. Jag vill inte. De första meddelanden var sånt man kunde förvänta sig av gamla vänskaper som återupptas. Men utan svar, utan uppmärksamhet och utan bekräftelse spårade det ur. Som alla andra gånger. Flera år gamla misstag och saker dras upp och personen i fråga skyller ifrån sig alla sina misstag i livet på mig, jag som alltid försvarade.
En kväll. Ingen reaktion på alla de meddelanden som skickats till mig. Ingenting. Sen, poff, borta igen. Inga fler meddelanden, inga mer minnen från flera år tillbaka. De enda som är kvar nu är jag och min jävla hjärna. Hjärnan som efter detta jobbat på högvarv.
Vet inte ens hur jag ska avsluta detta. Vet inte varför jag publicerar detta. Det är bara rätt skönt att få ut det från systemet och om det är någon som vill läsa om det så är det helt okej.
Till alla pojkar och flickor, håll er borta från fällan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar